- Vad är det som orsakar jordbävningar?
- På vilket sätt gör jordbävningar skada?
- Finns det någon plats som är säker från jordbävningar?
- Kan människan orsaka jordbävningar?
- Hur mäter man styrkan på en jordbävning?
- Vad är det som orsakar jordbävningar?
- På vilket sätt gör jordbävningar skada?
- Finns det någon plats som är säker från jordbävningar?
- Kan människan orsaka jordbävningar?
- Hur mäter man styrkan på en jordbävning?
Jordbävningar orsakas av långsamma deformationer i den yttre, spröda delen av jordskorpan som i sig består av flera tektoniska plattor. Konvektion orsakad av uppvärmning och kylning av berggrunden under jordskorpan är det som får kontinentalplattorna att röra på sig och under högt tryck deformeras de. Plattorna rör sig en hastighet mellan 2 till 12 centimeter per år. Ibland byggs en massa energi upp inom en eller mellan två plattor och om det uppbyggda trycket som uppstår övergår det tryck som berggrunden klarar av så bryts strukturen i berggrunden plötsligt och energin som var lagrad i berget släpps ut i form av en jordbävning. Det är inte bara mellan kontinentalplattorna som jordbävningar sker, det sker även jordbävningar inom plattorna vid s.k. förkastningszoner. Jordbävningar i Sverige kan även påverkas av landhöjningen.
De flesta skador som jordbävningar orsakar beror på vibrationerna, eller skakningarna, i marken. Magnituden, eller storleken på en jordbävning, avståndet till jordbävningens källa, vilken typ av förkastning och vilken typ av material berggrunden är uppbyggd av är viktiga faktorer som bestämmer i vilken grad det kommer att skaka på en specifik plats. Där det finns en utbredd historisk jordbävningsaktivitet kan man beräkna dessa parametrar.
Generellt producerar stora jordbävningar rörelser i marken med stor amplitud och lång varaktighet. Stora jordbävningar genererar skakningar över större områden än vad mindre jordbävningar gör och amplituden i markrörelserna blir mindre ju längre bort från jordbävningens centrum man kommer. Även frekvensen hos skakningarna ändras med avståndet från jordbävningen. Nära epicentret förekommer både snabba och långsamma rörelser. Längre bort är de lågfrekventa markrörelserna dominerande vilket beror på att de högfrekventa vågorna dämpas mest i berg. Frekvensen i markrörelserna är också en viktig faktor när man vill bedöma vilken skada rörelserna gör på byggnader och vilka byggnader som blir mest påverkade.
Nej, det finns ingen plats som är helt säker från jordbävningar, eller andra faror som naturen kan ge upphov till. Sverige är ett av de minst jordbävningsdrabbade länderna i världen men även här förekommer då och då jordbävningar som känns. Antarktis och centrala Grönland är andra områden med få stora skalv, förmodligen på grund av inlandsisarnas stabiliserande effekt.
Ja. Mindre jordbävningar har orsakats av mänsklig aktivitet vid t.ex. underjordisk gruvdrift, fyllning av stora dammar, uppspräckning av berg vid olje- eller gasutvinning samt vid geotermiska anläggningar och då man återställer gamla oljeborrhål genom att fylla dem med olika vätskor. Stora dammar håller enorma mängder vatten och en del av vattnet kan tränga ner i sprickor i den underliggande berggrunden och därigenom utlösa små jordbävningar precis under eller nära dammen.
Vid underjordiska kärnvapenprov har man ofta sett att små jordskalv utlösts i närheten av explosionsområdet. Dessa beror på att hålrummet som orsakats av explosionen kollapsar.
Jordbävningar orsakade av människan sker alltid i området där den mänskliga aktiviteten bedrivs. Det finns ingen koppling mellan mänskligt aktivitet och jordbävningar som sker hundratals eller tusentals kilometer bort.
Magnituden är ett mått på mängden energi som frigörs vid en jordbävning och beskrivs vanligtvis på en skala som härstammar från Richterskalan, utvecklad av Charles Richter på 1930-talet.
Magnituden är därmed inte ett mått på hur det skakar på en viss plats, det beror på en mängd olika saker som avståndet till skalvet, berggrunden mellan skalv och plats samt marken under den plats man är intresserad av. Det klassiska sättet att beräkna magnituden utgår från en mätning av vågornas amplitud vid en viss mätstation samt en korrektion som beror av avståndet till skalvets epicentrum. Ett medelvärde över alla stationer som registrerat skalvet ger sedan den bästa uppskattningen av magnituden. En jordbävning har alltså bara en magnitud, även om effekten av t.ex. skalvet 1904 gjorde att det skakade mer i Grebbestad än det gjorde i Lysekil.
Magnitudskalan är logaritmisk. Det betyder att en jordbävning med magnitud 6 på ett visst avstånd producerar vibrationer med en amplitud som är 10 gånger större än en jordbävning med magnitud 5 och 100 gånger större än en med magnitud 4. Om man istället tittar på energin från en jordbävning med magnitud 6 så ger den från sig cirka 32 gånger mer energi än en med magnitud 5 och 1000 gånger mer energi än en jordbävning med magnitud 4. Läs mer om magnituden här.
Delar av texterna ovan är hämtade från den kanadensiska naturresursmyndigheten NRCAN.